Å, jag älskade skoltiden! Fast det var ju förstås inte alltid som jag insåg det...:-). Man var ju gärna lite (eh...lite?) obstinat ibland, som tonåring...Under högstadietiden minns jag dock att det var katastrof om man nån gång var hemma och sjuk. Man missade ju ALLT! Ja, och då menar jag ju inte allt skolarbete....utan snarare alla som blev ihop, alla som gjorde slut, och allt däremellan. En dags intriger på den tiden motsvarar ju typ flera års nu. I alla fall i mitt lilla liv....:-). Men skolan var ju hela ens värld, och den dagen jag slutade nian, stod vi där alldeles förvirrade på trappan; Va??! Ska vi inte komma tillbaka? Det hade vi ju gjort i nio år...Så länge vi kunde minnas. Usch, det var sorgligt. En chock rentav.
Sen började jag gymnasiet och det blev världens flopp, saknade mina kompisar från grundskolan, och andra intressen tog överhanden...t.ex sitta på café och fika och lyssna på musik.
På den tiden (låter som 1800-talet, men var det gyllne 80-talet) så kunde man få jobb utan att ha gått gymnasiet och det nappade jag på. Jobbade några år, pluggade sedan på komvux, och på 90-talet blev det Lunds universitet och fem år där som till slut resulterade i en fil.mag.
För att illustrera min tonårstid i skolan bjuder jag här på en klassiker med Uggla (tyvärr är det ingen film, men det får duga ändå...:-):
Och fotot.....hm....*funderar*....har inget som symboliserar skolan...."jag skiter".......så ja, det får väl bli en enkel bild på min nyrenoverade toa då...! (Har haft med denna bilden tidigare på bloggen, så ursäkta reprisen..:-)...men det är ju i ett nytt sammanhang...:-)