2009 är här

Jag klarade mig, med bravur, igenom nyårsaftonen! Tack vare mina gäster, nya kollegan superL med lika trevliga T, gamla goa vännerna A&T och N&K med alla kidsen...och R vars blotta närvaro satte guldkant på min kväll...
Nu sover alla förmodar jag, och jag tar mig en Café Baileys och tänker att jag kommer att sova hyfsat gott i natt.

Inga nyårslöften, inga förväntningar, och försöker låta bli förhoppningar, som att "hoppas detta året blir bättre"... för om jag hoppas så och det inte blir så, så sitter jag där alldeles strax nästa nyårsafton och känner som jag gjort de gångna tre aftnarna.

Övrigt? Kanske, kanske, ska jag börja springa. Ja, nu svimmade ni väl...?! Det är nåt nytt jag fått för mig. Och då menar jag LÖP-träna. I först och främst forskningssyfte. Enligt stenhårt schema. Från nybörjare till...låt oss säga en mil. Helst längre men måste ju börja nånstans...Hur lång tid kan det ta att träna upp? Har googlat. Finns massor av färdiga program. Hade verkligen tyckt det var intressant. Ska diskutera det med R, som kan det där. Hur lär man sig att springa utan att tappa typ hela livmoderpaketet? För det är ju ungefär så det känns...

...I så fall kommer jag att föra dagbok här på bloggen, för då har man den bästa piskan på ryggen, när man måste redovisa...Ett annat syfte förresten, med den sortens träning, är, förutom att få en bra kropp såklart...att jag måste hitta någon mening. Jag måste liksom hitta en mening med mitt liv, förutom att ta hand om mina barn förstås, jag menar MITT liv. Nåt att hänga upp mig på, göra av med energin på - nåt som inte går ut på att TÄNKA, för det är jag så trött på så jag kan spy, det är ju därför antagligen som jag håller på att kocka ihjäl mig i köket..... Helst nåt som kan få mig att bli kall, oberörd och fokuserad igen. Svårt att förklara, men nåt som upptar min tankeverksamhet, nåt att ägna sig åt. Kockandet och sånt hittills, fixa och greja, det blir nästan maniskt för att hålla igång den "icke-tänkande" hjärnhalvan. Men det blir man bara tjock av...:-)...Kan ju åtminstone snöa in på något man blir smal av...:-)
Men jag är inte säker. Än.

Avslutningsvis...ja, denna aftonen blev bra. Den förra var helvetisk. Stackars min pojke den gången. Men ikväll var han nöjd. Och då blir jag nöjd. Det är nog så jag får tänka.

Ja, det finns mycket att svamla om, men fortsättning följer. Nu ska jag krypa ner och gosa lite. Natti!

Påtänkt morgonen efter: Det blev aldrig nån bubbla....:-)