Hjärtansdagen

Inatt gick det inget vidare att sova. La mig ganska sent, men vaknade vid halv fem, och sen har jag försökt somna sen dess, kanske slumrat lite emellanåt. Strange. Kan ju bero på hjärtverksamhet. Ja, inte för att det råkar vara Alla Hjärtans dag, utan snarare högt blodtryck. Fick ju börja knapra piller igen efter en månads uppehåll, se tidigare inlägg, trodde hjärtat var på väg upp genom halsen och ut ur munnen på mig. Hopp, hopp, studs, studs...Burp! Klappning, dubbelslag, oregelbunden rytm, och det tog en evighet att somna på kvällen och/eller att varva ner. Och nåt konstigt kli i halsen blir det när hjärtat far runt. Och andfådd av att bara prata (blir jag ff) och tråååångt i bröstet som när man sprungit i iiiskall luft (hm, det gör jag aldrig, men ändå). Så känns det. Så på det igen med pillerna! Nu har det sansat sig känner jag, även om det fortfarande drar igång ibland, försöker, som inatt troligtvis. Men men.

Alla Hjärtans Dag, ja. Har funderat på om jag skulle nämna den eller inte. Nu nämner jag den i alla fall.

"Det enda jag önskar mig är tid..." sa jag och tänkte jag. Nu när jag sätter det på pränt, vilken grej, att någon säger det till en. Om man tycker om varandra, och uttrycker att det enda man önskar sig, mest av allt är att få spendera tid med den personen....

Sista gången det var en heldag var i början av sommarsemestern. Den helgen slutade med fullständig katastrof, men, det var sista gången det blev en heldag i alla fall. Några timmar och stunder här och där blev det sen....men aldrig en hel dag att bara umgås på.... Och just därför var det svårt att nån annan fick det.

Ändå var jag positiv på Alla Hjärtans Dag (och försökte vara det alla andra dagar också, men eftersom det är den dan idag så skriver jag om det nu)...det blev såklart ingen tid tillsammans, varför minns jag inte längre (men jag trodde alltid på framtiden), men jag fick en present. Och på min lilla planet har det aldrig drällt av kärleksgåvor precis, så därför blev jag så glad och förvånad. En fin träask med praliner. Själv gjorde jag inget märkvärdigt, placerade ut små chokladhjärtan på strategiska ställen bara, men jag är ju tvärtom - gillar att bjuda på oväntade överraskningar på otraditionella dagar. Vilket som går ju bra i mina ögon. Bara man tänker på varandra. Hur som helst. Pralinerna tog slut så småningom - de också.

Så det är min erfarenhet av denna dagen. Förr har den aldrig stört mig, men det gör den nu. När man en gång har varit med om något....Ja, ni vet. Då vill man inte vara utan det.

Nu är klockan snart 8 och Willys öppnar. Jag tror jag åker dit och förlustar mig lite.

Hej!