Jag såg en film häromdagen...

Ja, just det. Och det intressanta är inte VILKEN film jag såg (det var Psalmer från Sverige), utan ATT jag såg en film överhuvudtaget. Från den exakta början till det exakta slutet. På TV dessutom!!!!! Det har inte hänt på säkert...tja, minns faktiskt inte, men det måste varit före förra sommaren...minns inte. Jag har inte ens haft TV:n på - förrän nu, sista 4-5 veckorna...nu står den där i bakgrunden och babblar och flimrar och det stör mig inte ett endaste dugg. Ibland tittar jag, och i förrgår såg jag hela den där filmen (för min kollega är väldigt förtjust i den och rekommenderade den varmt). Min hjärna har haft fullt upp och sorterat bort överflödiga, störande intryck, just sådana som väcker känslor - som TV, och musik. Musiken är inte tillbaka i mitt liv med full ursprungskraft - men på god väg. Häromhelgen var det traditionell fest, och jag skrålade och dansade som om - ingenting hänt. Sen får man ju komma ihåg att jag har ju faktiskt ingen stereo heller, och ljudet i datorn har varit paj ett år, så det hade ju inte varit så lätt att lyssna heller, även om andan fallit på...:-) Och förresten...Psalmer från Sverige var bra...helt galen historia, men det skulle inte förvåna mig om något sådant faktiskt existerat...