1 december. Julmånad. Nu igen. Långt inom mig känner jag faktiskt....nåt som kan vara julångest. Usch, det vill jag inte känna. Det gäller att hålla det i schack. Det gör man (läs; jag) genom att planera var julgranen ska stå, pyssla i hemmet, baka baka och åter baka, ta hand om julfestandet på jobb, ta hand om nyårsfesten, planera kakbuffé på jobbet, arrangera tjejjulfest, ta hand om släktmiddag, ta hand om sonens klassjulfest...
Då har man liksom fullt upp i tankarna och helt praktiskt också. Då kan man NÄSTAN undvika att tänka på annat som man OCKSÅ skulle vilja, men som inte går att genomföra. Då kan man NÄSTAN låta bli att längta, i alla fall stundtals, efter det som inte går att iscensätta. Det gäller liksom att fylla varje glipa, täta varje spricka, i tankeverksamheten, för att undvika släppa genom tankar och känslor som inte är önskvärda för att man ändå inte kan göra något åt dem.
Hm...
Planering har alltid varit min "överlevnadsstrategi", har jag förstått på senare tid. En effektiv sådan må jag säga. Tack och lov att den kom tillbaka, blev orolig ett tag att det var borta för evigt.
Endera dagen ska jag skriva här om sånt som jag skulle vilja göra nu när det är december...t.ex som varje dag när jag går hem från jobbet och passerar julbodarna på Södertull....då känner jag att åååå, vad jag skulle vilja strosa där nån kväll efter jobbet och dricka glögg, och kolla julklappar på Designtorget....ja, ni förstår vad jag menar, eller hur...?! Men mer om det en annan gång.
Och mer om alla arrangemangen efterhand som det är dags....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Sally, så väl jag känner igen mig i detta att strukturera och planera till förbannelse ; )
Jag gillar din blogg!
/Susanne (en gammal skolkamrat)
Hej Susanne! Toppen att ha dig här, hoppas du fortsätter att kika in...:-). Stora kramen! Sally
Skicka en kommentar