Uppe i ottan...

Utsikt på södersidan (jag bor ju på en gavel). Bilden tagen igår, på lille julafton. Idag är det regn så inget fotoväder.

Vaknade runt sex-tiden idag igen. La mig ju tidigt förvisso, somnade vid halv tio. Inga kids hemma, så nu sitter jag här vid datorn och doppar lussebullar i Oboy, det får utgöra dagens frukost. Senare på förmiddagen ska vi alla åka ner en sväng till mina föräldrar på landet.

Mailade ut förresten om att jag behöver en TV och har fått några svar, ska ringa kompisarna nu på förmiddagen och kolla. Fick otroligt nog ett presentkort på Expert igår, snacka om synnerligen rätt i tid, men när jag var där och kollade igår kväll så fanns det bara dyra platt-TV. FINNS inte tjocka billiga alls längre? Herregud, jag har verkligen noll koll...Kollade även på Blocket, finns en hel del sånna där widescreen som är några år gamla, för runt en tusing. Det är bara det att jag tycker att många nyare platt-TV och även widescreen har så fruktansvärt dålig bild...riktigt så det stör!! Jag har hellre en tjock-TV med perfekt bild då.

Jaha...julafton igen. Jag kan inte fatta det. Ett helt år sen. Två år sen. Förra året var fruktansvärt (men det var ju hela året så julafton skilde sig inte nämnvärt från övriga dagar..). Vid nio på kvällen blev jag ensam hemma. Då tog jag bilen och körde ut på landet, till en mindre ort, där jag trodde att vi skulle ses en kort stund och kunna säga God Jul. Det är så himla overklig känsla ibland när man är ute själv...som igår kväll på lille julafton...och som förra året när jag körde ut från stan. Det är liksom så tyst, som i en bubbla, man vet att där innanför fönsterna pågår firande, och det är alldeles tyst på nåt sätt, ungefär som när man är ute och går på natten eller tidigt på morgonen och det har snöat - när alla ljud dämpas. Hur som helst, jag kom fram till en parkering i närheten och smsade in. Inget svar, meddelandet gick inte fram. Jag tänkte att jag väntar en stund, hade ju ändå inget annat för mig. Funderade på att jag skulle vilja knacka på, men vågade inte. Satt i bilen en stund, sen tyckte jag att det var lika bra att köra hem. Precis när jag rullade ut från byn så gick meddelandet fram. Jag ringde upp direkt (för var mitt på landsvägen och behövde veta om jag skulle vända tillbaka)... då lyftes luren och lades sen på direkt och sen stängdes mobilen av. För att det var jag som ringde.... Jag satt där i bilen och trode inte att det var sant. Utestängd......... Efteråt förstod jag ju hur allt legat till, att vi inte befann oss på alls samma plats, trettio mil emellan....osv.... en massa detaljer och omständigheter som var fullt förståeliga, men... Problemet är att det aldrig ens hade behövt uppstå en sådan situation. För någon av oss. Och efteråt när allting ordnade sig så insåg man ju så vansinnigt hela scenariot var. Det hade inte behövt bli minnet av den julaftonen. Usch. Kommer aldrig att glömma det. Kommer väl att sitta på hemmet en vacker julafton år 2052 och tänka tillbaka på mina aftnar, och då kommer jag att minnas den 2007 som ett riktigt dåligt exempel...

Ja, ja. Idag blir det bättre. Jag har ju såklart bilder i mitt huvud hur jag önskar att det var, precis som jag vet att många av er också har, men det är ju bara några dagar, man kanske får se det så: Det är ju bara några dagar som är som vilken ledighet som helst. Det kommer att säga svisch, så är det förbi, denna gången också.

Nu ska jag slå in de sista klapparna, plocka undan, lägga in rentvätt, bädda, fixa mig, städa till Alfons (undulaten), ringa om TV....

Önskar er verkligen en bra dag enligt era egna önskemål!...:-)... Julkramar från Sally